Cancerceller är extra sockerberoende

Cancerceller är extra sockerberoende vilket man bör varna för både som prevention och att undvika sockerskapande mat under pågående behandlingar samt efteråt.Varför?


Forskning under de senaste åren visar att höga insulinnivåer troligtvis är en viktig medverkare till utvecklingen av en cancer.


Genom att undersöka ett brett spektrum av olika maligna tumörer har man funnit att höga insulinnivåer relateras till en ökad risk för cancer.Kolhydratrik (sockerskapande) mat bryts normalt sett ner till socker som tar sig in i blodet. När blodsockernivån ökar skapar bukspottskörteln insulin. Ett hormon som hjälper att föra bort socker/glukos från blodet och in i cellerna där det ger bränsle för att skapa energi eller förvaras som fett. Överflödigt socker blir nämligen fett.Studier visar att de som har diabetes typ 2 och är överviktiga löper större risk för exempelvis bröstcancer med 36 till 41 %.Efter att ha lusläst Cancerfondens artiklar på webbsidan kan jag inte hitta att ni gör en sammankoppling mellan socker, diabetes, höga insulinnivåer och cancer. Varför?Socker och vita spannmålsprodukter ökar dessutom försurning i kroppen.


En försurad kropp innehåller mindre syre och skapar en miljö där mikrober (bakterier, mögel- och jästsvampar samt virus) och cancerceller frodas.


Det är också ett välkänt fenomen att cancerceller i högre grad använder mer socker/glukos än normala hälsosamma celler gör.Cancerceller är normalt sett beroende av mer socker p.g.a. deras annorlunda metabolism. De kan inte heller använda annat bränsle såsom fett (ketoner) för att få energi vilket vanliga celler kan. Detta är en viktig punkt.Socker medverkar också till sänkt immunförsvar och är onkogenetiskt, d v s aktiverar gener som medverkar till cancer.Enligt en publicerad artikel i the Journal of Clinical Investigation som heter, “Increased sugar uptake promotes oncogenesis via EPAC/RAP1 and O-GlcNAc pathways” göder socker inte bara befintliga cancerceller, men bidrar aktivt till initiera en cancer. Hoppas att detta klargjort relationen mellan socker och cancerväxt och att Cancerfonden tar till sig denna information och vägleder allmänheten på ett korrekt sätt.

Om strålningsrisker

Till sist ang. lågfrekvent strålning från mobiler, datorer, och högspänningstorn.Stora ekonomiska intressen förhindrar att man öppet talar om alla de varningsrop som framförts och forskningsstudier som visar hur pass allvarliga dessa risker är, framför allt för barn.IARC har redan klassat lågfrekventa elektromagnetiska fält som ”möjligen cancerframkallande”. Kanske borde ni tala om det? Eller rapportera om Freiburgapellen.En protest från en läkarkår som sade följande:”Vi ser allt oftare ett tydligt samband mellan insjuknade och nytillkommen exponering för pulsad mikrovågsstrålning”.Redan 1999 klassade NIEHS i en utredning dessa fält som en riskfaktor för både barnleukemi. Barnleukemi och hjärncancer är de vanligaste cancerformerna hos barn. Svenske cancerläkaren Lennart Hardell med hjärnkirurgen Khurana och Charlie Teo publicerade en vetenskaplig artikel som gick igenom den samlade forskningen på hjärntumörer och mobiltelefoner. Analysen visade att mobilen (som numera de flesta skolbarn har) fördubblar risken att utveckla den svåra, ofta dödliga sjukdomen.Jag hänvisar också till Bioinitiativrapporten 2007 och EU-parlamentets resolution och så många andra rapporter. Eller vad International EMF med forskare från 39 olika länder skrev på en appell i maj förra året, ”the International EMF Scientist Appeal” till FN där dr Martin Blank bad om mer aktsamhet beträffande användning av mobiler och annat som ger lågfrekvent strålning. Han påpekade hur viktigt det är att föräldrar och skolor skyddar barnen från strålningsrisker.Barn- och Cancerfonden säger inte ett ord om frekvensstrålning från mobilmaster, mobiler och datorer. Har man verkligen inget att säga? Vad väntar man på?Nu finns ett gyllne ögonblick att reflektera över hur man ska gå vidare. Ta fram nytänkande och se sanningen i vitögat. Cancer ökar ständigt och situationen är ohållbar.Börja informera om den forskning som sedan länge visat var problemen verkligen ligger. Människor vet mer än vad ni tror och vill själva ta större ansvar men behöver stöd från myndigeter och cancerorganisationer.Text: Kerstin Unger Salén, blogg: Alltomcancer.com