Om Kerstin

Kerstin-Unger-Salen-600x386För 17 år sedan, 1998 fick jag cancer i livmodern och bestämde mig då för att under en tidsbegränsad period försöka läka min cancer på ett ogiftigt och naturligt sätt.
Jag ville samarbeta med min kropp och inte kriga emot den. Därför avstod jag från operation, cell-gifter och strålning.

Första målsättningen var att försöka stanna upp tumörväxten och sedan räknade jag med att den skulle försvinna när kroppen började läkas.
Det betydde inte att jag helt och hållet uteslöt konventionella behandlingar, men just då ville jag pröva och se om jag kunde lägga om rodret och bli fri från cancer genom min egen försorg.

Till min stora glädje gick det  bra och efter 8 veckor när jag lät göra förnyade undersökningar fann man att tumören blivit icke malign och börjat krympa. Så småningom försvann den helt och sedan 17 år är jag  fortsatt frisk.

Mitt namn är Kerstin Unger Salén och jag har ägnat många år av självständig efterforskning för att ta reda på vilka omständigheter som leder till cancer och vad man kan göra för att sänka risken.

Sannolikheten för att vi får cancer är tyvärr mycket stor. Prognosen är att varannan människa kommer att drabbas under sin livstid.
Det är angeläget att man förstår att det går att förebygga cancer. Det behöver inte vara så komplicerat bara man är medveten om vissa grundfaktorer.                                               Självklart finns inga garantier för vi påverkas också av den omgivning vi lever i, men det är väl värt att  ta reda på vad man själv kan göra.
Många vet faktiskt inte hur effektivt det kan vara att ändra på vissa matvanor och livsstils faktorer, fast det är det väl känt hos dem som jobbar med en helhetssyn och preventiva lösningar. På komplementär-medicinska cancerkliniker i Tyskland Schweiz och Spanien samt i USA har man lång och positiv erfarenhet av att läka cancer på ett mera ogiftigt sätt.

2 thoughts on “Om Kerstin

  1. Hej!
    Jag har en liknande cancerhistoria som din. En enig läkarkår förklarade att jag bara hade månader kvar att leva, om jag inte genomgick deras föreslagna behandling – ett omfattande kirurgiskt ingrepp med efterföljande strålning och/eller cellgiftsbehandling. Jag hade då redan hunnit “läsa på” och vägrade. Ändrade i stället min kost och började med kosttillskott i form av vitaminer och mineraler – och kolloidalt silver. Kirurgen ringde två gånger hem till mig privat och talade om vilken idiot jag var. Nu har det i alla fall gått 2½ år, och man hittar inte längre några spår av min “garanterat dödliga” cancer. Ingen läkare är intresserad av att veta hur det gått till! Inte ens när flera i min omgivning botats med “min metod” tycker man det är intressant! En kvinna med pankreascancer och tumörer i levern och en njure, och inskriven i palliativa teamet, eftersom läkarna förklarade, att de “inget kunde göra” lever fortfarande efter fem år – cancerfri. En man med Non Hodgkins Lymfom i terminalskede ingår i den botade skaran. Ingen läkare intresserad. man vänder bara bort blicken och börjar prata om något annat. En kirurg ville t.o.m. påstå att jag ljög, när jag berättade!

    Eftersom jag s.a.s. är “självlärd” och saknar grundkunskaper t.ex. biokemi och mikrobiologi, så skulle jag ha önskat en dialog med läkare. Jag är ju rädd för att jag kanske “tänker fel” – men jag börjar bli allt mer övertygad om att det faktiskt ofta är läkarna som tänker fel – ibland på det mest upprörande sätt. Jag har nu länge sökt svar på en fråga jag ställer i följande inlägg. Jag har fått svar från 1 (EN) läkare – och hennes svar var att hon inte kunde ge något svar. Har du kanske ett bra svar?

    Så här skrev jag (den 6 augusti):

    Varför ta bort lymfknutorna, när de gör sitt jobb!
    Efter att på förekommen anledning ha studerat skolmedicinens metoder för att behandla cancer – och blivit cancerfri genom att inte följa ordinationen därifrån – har jag naturligtvis börjat ifrågasätta mycket på detta område. Ibland misstänker jag att läkarutbildningen i stor utsträckning går ut på att träna bort sunt förnuft och logiskt tänkande (hädiska tanke!) – åtminstone i den mån dessa förmågor skulle tillämpas utanför de ramar som Big Pharma utformat.

    Eftersom jag själv inte är medicinskt skolad, så kan det ju hända att jag av ren okunnighet tänker helt fel, men det kan också innebära fördelen att jag inte är bunden av skolmedicinens tankebanor, och därför s.a.s. lättare kan tänka “utanför boxen”…

    Nu har jag en fundering omkring detta med “lymfkörtelutrymning” – alltså rutinen att vid vissa cancerformer helt enkelt operera bort lymfkärl och lymfknutor i angränsande vävnad, när man hittat cancerceller i just lymfknutorna. En anledning till min fundering är också, att läkarna på det sjukhus där jag själv “följdes upp” efter att ha vägrat genomgå nämnda operation på specialistsjukhuset uppenbarligen hela tiden betraktade mina förstorade lymfknutor som metastaser. Någon gång skrev man t.ex. också i journalen “har fortfarande fyra lymfkörtlar i höger ljumske”… Förutom att uttrycket “lymfkörtlar” förstås är en smula oegentligt, så tycker jag att det var en mycket egendomlig synpunkt!

    Nu funderar jag alltså så här:

    Man vet att lymfan är oerhört viktig för vårt immunförsvar, och att lymfocyterna (B-, T-, och NK-celler) i stor utsträckning sköter sitt jobb i våra lymfknutor. Där dödar t.ex. NK-cellerna de celler som inte signalerar att de är ”friska” (ej infekterade av virus celler bakterier) eller som är cancerogena. När de jobbar med detta blir lymfknutorna hårda och förstorade. Svullna lymfknutor är alltså tecken på infektion eller cancer – och på att immunförsvaret är aktivt.

    När det gäller infektioner av bakterier eller virus tycks läkarna inse detta, och de blir inte förvånade om de hittar bakterier eller virus i lymfknutorna. Om det däremot gäller cancer och man hittar cancerceller i en lymfknuta, så tycks läkarna direkt betrakta den som en metastas. Åtgärden blir då ofta att avlägsna aktuell lymfknuta – och ibland lymfkärl och lymfknutor i hela den aktuella regionen. Så opererar man alltså ofta bort hela lymfsystemet i armhålan hos kvinnor som drabbats av bröstcancer – och i ljumskarna hos män med penis- eller prostatacancer. Resultatet blir i båda fallen smärtsamma och handikappande ödem – förutom att man slår ut en synnerligen viktig del av immunförsvaret, vilket gör patienten mer mottaglig för infektioner av olika slag och ofta komplicerar sjukdomsbilden avsevärt, ibland med tragiska följder. I stället för att på olika sätt stärka immunförsvaret och hjälpa detta att ta hand om cancercellerna, så förstör man den möjligheten – och försöker i stället bekämpa cancern med cytostatika och strålning, vilket ytterligare bidrar till att skada immunförsvaret.

    Detta förefaller mig synnerligen märkligt. Och om man vore konsekvent, så skulle man väl också operera bort lymfknutor med virus eller bakterier i – för att bli av med dem. Men vad jag vet förekommer detta inte (lyckligtvis)…

    Alltså – sammanfattningsvis – är det smart att kirurgiskt avlägsna lymfknutorna, när de uppenbarligen fungerar adekvat?

    • Hej och förlåt att jag inte hört av mig tidigare. Jag har nu läst ditt långa brev och jag är helt enig mid dig.Lymforna fungerar som filter och det är naturligt att man kan hitta cancerceller där.Vi har ofta cancerceller som ambulerar i kroppen och lymforna gör ett bra jobb genom att filtrera dem så att immunförsvaret kan eliminera dem. Onkologer har en ann syn och kallar det för spridning.jag tror de har fel i många fall. Jag skrev en lång artikel på Newsvoice.se om Lymfsystemet.Du kan läsa om det där.Med vänliga hälsningar och vill du prata mer så finns jag på casaangel1@yahoo.es MVH Kerstin

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *